5/2-2011

                          ~somewhere only we know~

Dagarna kommer och dagarna går...
Hela tiden räknar vi ner mot något. En resa, ett mål, ännu en skolavslutning, körkortet, studenten eller vad de nu kan vara. Hur som helst så känns allt detta skrämmande, jag har börjat räkna ner mot något jag trodde skulle vara det bästa i mitt liv och som säkert kommer var det, men just nu känner jag bara att jag skulle vilja att tiden stannar så jag kan få chans att tänka till och bara leva för engångs skull.
Det känns bara som om allt gått så fort...
Om några månader fyller jag den åtråvärda åldern 18, men för mig känns de bara hemskt. Det är ytterligare ett steg längre fram, ett nytt kapitel i min oändliga bok som bara blir längre å längre...

En dröm som kommer närmare, en helhet som går ihop. Allt verkar falla på plats, men jag är förberedd för DET. Vad detta DET är vet jag inte, men vad den är så kommer DET att komma förr eller senare.

Men hur mycket jag än försöker att fundera och tänka och tycka så kommer jag inte komma fram till meningen med livet... Det var som i dikten jag publicerade i förra inlägget, "livet är bara som en ändlös repetion som bara fortsätter och fortsätter" likså är det med oss människor vi söker svarat på något vi finner det och då har vi redan påbörjat sökningen efter något nytt. 

Nu om något helt annat nämligen mina reflektioner av en film vi fick se på Samhällskunskapen i Måndags.

Det gick upp för mig i veckan att VI I-landsbor skapar problem och konflikter i U-länder. Att vi sedan inte vill hjälpa till att lösa det eller ens hjälpte till att lösa deras problem, det är nästan skamligt.
Detta fick mina ögon att se andra problem och förstå hur hemska vi är mot varandra. Vi har sådanna förutfattade meningar om precis allt, men är dom till hjälp? Svar: Nej, dom ska hela tiden vara tvärt emot. Med hjälp av dessa kan vi ha diskriminering, främlingsfientlighet och icke jämnställda jobb och maktpositioner. Men man får fortfarande inte glömma att det är VI själva som är allt detta! 

    - - - - - - - -                 - - - - - - - -                 - - - - - - - -                 - - - - - - - -                 - - - - - - - -
                                                                          Min Vecka

Nu blir det lite mindre tycka å tänka. Jag tänkte göra lite som de "vanliga" bloggarna och beskriva min vecka. Denna veckan har varit ganska så bra i måndags var det nått fel på mig för jag var helt flumm i skolan men vi hade så kul. Det var också i måndags som vi kollade på filmen "Hotel Rwanda", den var nog en av de hemskaste filmerna jag sett. Att den är verklighetsbaserad gör det ju inte så mycket bättre heller.
Tisdagen ägnades åt att spela ett rollspel som heter Primo, där man har som uppgift att lösa just konflikter mellan olika folkgrupper i ett påhittat land som heter Primo.
Onsdagen blev tillbringad i köket där jag fick ansvar för alla förrätter och efterrätter, det blev jätte gott såklart. På eftermiddagen skulle jag ha skrivit ett prov men jag gick hem och vilade för redan under dagen började min hals att lägga av. På torsdags morgonen kunde jag inte prata så jag diagnostiserade mig själv med att ha fått en virusinflammation på stämbanden precis som jag hade sista veckan i september.. Jag åkte hem till Skinnsberg och nu idag är det mycket bättre. Bara man håller tyst så! 



                          ~vad lever vi annars för?~

    - - - - - - - -                 - - - - - - - -                 - - - - - - - -                 - - - - - - - -                 - - - - - - - -
                                                                          Min Musik

Jag brukar ju alltid försöka att få med lite musik i mina inlägg så det ska väl bli lite nu med. Jag tänkte köra en liten topplista denna gång där jag ska presentera mina favoriter för tillfället.
Först ut är:
1. U2 - Whit or whitout you, denna låt går om och om i mina lurar. Den strömmar in i öronen på mig och jag känner allt möjligt bara komma till mig! Insperation, hat, glädje allt möjligt tankar ja vad som helst bara kommer till mig!
2. Coldplay - The Scientist, en klassiker som enligt mig aldrig blir dålig. Den finns alltid med i mitt lyssnade. Varje gång jag hör låten får den mig att tänka på en scen där allt är möjligt men ändå inte. Man har kommit så långt fram i livet när man helt plötsligt måste vända tillbaka. Man kämpar för något som sedan inte finns kvar och man vänder sig om för att hämta det men då är det redan "far away".
3. Coldplay - Touble, ännu en Coldplay låt. Denna gång för att den väcker alla minnen från Abli och min underbara praktik. När jag hör denna låt sluter jag ögonen och jag kan se framför mig alla servitörerna gå runt i matsalen och städa under tiden som dom sjunger med i låten på deras jätte dåliga engelska med en riktig franskbrytning. Jag kan känna doften från köket och höra den gigantiska fontänens brus. 


        
          ~restaurangen där låten spelades om och om igen~

     - - - - - - - -                 - - - - - - - -                 - - - - - - - -                 - - - - - - - -                 - - - - - - - -
                                                                          Youtube
Nu måste jag bara få ta med en länk till ett youtube klipp som jag verkligen inte kan låta bli att titta på. Det är visserligen på franska men jag bara älskar personerna! Alla mina kompisar säger att klipper är Jag, det symboliserar mig så jag hoppas dom har rätt. Här har ni en länk: http://www.youtube.com/watch?v=C-6zFhmHoPU


              
              ~en glad Christoffer när han är i Frankrike~

    - - - - - - - -                 - - - - - - - -                 - - - - - - - -                 - - - - - - - -                 - - - - - - - -

Nu var det slut för denna gång! Så I'll hope you have enjoy this one!

//Christoffer//